"When you're at the end of the road And you lost all sense of control
And your thoughts have taken their toll
When your mind breaks the spirit of your soul
Your faith walks on broken glass
And the hangover doesn't pass
Nothing's ever built to last
You're in ruins

One, 21 guns
Lay down your arms, give up the fight
One, 21 guns
Throw up your arms into the sky, you and i"
(MetroLyrics) 21 guns - green day

Nu gör jag det enda som känns rätt.
Har tänkt igenom det här i flera timmar nu... ja, mera faktiskt, månader...
Försöker att vara stark, inte gråta men inte heller vara arg på mig själv.
Bara tacka, le och backa.

Nu ger jag upp.

Jag har kämpat mig blå i ansiktet, gråtit och svettats för att få det att fungera.
Men ärligt talat, hur jävla länge ska man kämpa?
"Ge aldrig upp Becca!"
Aldrig? Aldrig någonsin? Inte ens när det bara känns fel och man mår rent ut sagt förjävligt över det?

På mina bara knän så tackar jag Jocer för ALLT!
Alla ridturer, alla skratt, alla "bråk", alla sena kvällar... jag skulle kunna fortsätta i evigheter!
Men har kännt länge att det inte fungerar längre.
Jag som person har förändrats TOTALT och Jocer... ja han står ju inte precis stilla i sin utveckling.
Det har börjat skära sig allt mera mellan oss.
Förut kämpade jag verkligen, gick in i stallet med en beslutsamhet som till och med chockar mig själv, och bara körde. Hon gav verkligen ALDRIG upp.
Men nu... jag orkar ibte längre kämpa lika mycket, inte lika hårt, inte lika ihärdigt.
"Kemin" som vi en gång hade finns inte längre.
Skulle inte vilja säga att jag ger upp... jag sätter snarare bara punkt här och nu, tackar och vänder blad.
Sätter delvis punkt av den anledningen men den främsta orsaken är nog att det börjar... närma sig slutet...

Fan, ni måste förstå det här inte är lätt!!

...jag börjar känna det... tror jocer också vet om att han sjunger på sista versen.
Fan, fan, fan, FAN vad det här är jobbigt!!!
Men jag har sjukt nog redan börjat packa ihop. Samla ihop mina saker, kolla över så att de verkligen är mina och börjat förbereda mig.
När jag far hem säger jag alltid hejdå en gång extra, pussar honom en gång till, kramar om honom och VERKLIGEN njuter av hans värme. Drar in lukten av honom ända ner till magen och titttar en gång extra...
Det är liksom inte mycket kvar..

Och jag vill inte pressa saft ur en utpumpad frukt så därför kommer jag bära in sadlarna till källaren så att de inte möglar i väntan på nästa.
Jag kommer också bära in tränset imorgon, är inte helt säker om jag orkar dra strecket helt men kanske..
Undrar vad jag ska göra med täcket... ska nog låta det hänga och när han går bort ska jag nog fråga om jag får ta med mig det... som ett minne.
Lovade mig själv att inte gråta men tårarna börjar falla just nu.

Givetvis kommer jag inte vända honom ryggen och bara anta att han ska dö inom 24 timmar.
Inte heller ska jag gå omkring och vänta på telefonsamtalet. Vem vet, det kanske kommer om fem år!!
Ska jobba på lite med NH och andra mark-övningar.
Det är igentligen det enda som hindrar mug att falla ihop och kollapsa helt; att jag ändå kommer få jobba med honom.

Som sagt var: det här är en av de tyngsta beslut jag någonsin har tagit och behöver tid och svälja det.
Det här INTE något jag kom på för typ två timmar sedan, det här något jag har tänkt på länge nu!

Kram på er... och snälla inget hat, detta är beslut som kommer från djupet av mitt hjärta. Det känns helt enkelt inte rätt längre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar. Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många...

Yes, hello. Please help me. Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg. ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil. Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ? ...

Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt inti...

Rosor är röda, Violer är viol, Clara är sjuk, Jag är likaså. ...

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!! Rosor är röda, Violer är viol, Du är sjuk, Världen är grå. I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!! Kram och krya på dig, din lilla svamp. ...